-------------------------------------------------------------------

22,45 solnedgang 18 juni 2017

 

Jag och min familj bor och trivs i Överkalix,   i Norrbotten.

Vi har f.n. 11 hundar, men endast två och en halv avelstik. ½ undrar du kanske? Ja, vi har en ung cavaliertik som vi ännu inte vet om hon uppfyller våra, rasklubbens och SKKs krav på en avelstik. Hon heter Trollsångens MD Moon Of Baroda, "Måna" och är född 20/11 2018  (blenheim).

De två avelstikar vi har är Trollsångens AD Jippie, "Jippie", född 9/11 2013 (ruby) och Trollsångens KR Chili-Lakrits, "Rumba", född 24/4 2015 (black/tan).

Övriga hundar är pensionärer i olika åldrar och raser. Presentation kommer...

Min största hobby har alltid varit hundar och mycket i mitt liv har kretsat kring dem. Allt tog sin början på 50- 60-talet i Luleå.

Ensam i familjen/släkten att vara passionerat förtjust i hundar så fanns ingen annan lösning för mig än att söka upp hundägare och be att få gå ut med deras hundar.
Den första var en schäfertik som ägdes av mannen som hade en kiosk, Entes kiosk, på min barndoms gata Kantgatan.

Sedan var min drömpromenadhund en stor tik, troligen newfoundlandblandning. Stor, svart och snäll. Gick ofta lös i stan och bekantade sig med folk.


Svenska Kennelklubben hade redan då en "lokalavdelning" i Luleå, ordförande var Torsten (tror jag han hette) Öman, hans familj hade riesenschnauzer, stora mäktiga vakthundar som de flesta, med rätta, hade stor respekt för, men inte jag – jag bara älskade dem. Ömans bodde i radhuset "framför" vårt på Kantgatan i Luleå.


En annan flock som jag sökte upp, och fick besöka så mycket jag ville var en schäferflock, fyra-fem stycken var de. De bodde i ett hus nära LV7. Husse arbetade inom flygvapnet. Det började med att jag stod utanför deras staket och pratade med hundarna, ofta... En dag kom matte ut och bjöd in mig, lyckan var total! De blev också mina hundvänner.

Tidigt, 1956, blev jag medlem i SKK, 13 år gammal. Synd att jag inte skrapade ihop pengar till livslångt medlemskap, det kunde man lösa då. Det kostade 500.- och hade varit väl investerade pengar  . De hade ofta föredrag och föreläsningar i Luleå, jag var på ALLA. I Hundsport kunde jag se när och var det var hundutställningar. I Boden var SKK-utställningarna alltid på den tiden.  Åkte tåg eller liftade dit med andra hundägare, så jag fick många hundvänner i många olika raser.

Första rasklubben var lokala Taxklubben. De såg mitt intresse och undrade om jag inte kunde vara ringsekreterare på deras utställningar? JA!! Vi jobbade ihop i flera år.

Brukshundklubben i Luleå och Sigge Höglund, hade stor betydelse i min ungdom. Var på klubben i stort sett dagligen i många år. Gick kurser, tävlade i drag med Ducat mm mm. Utbildade mig till instruktör. Träffade två vänner som fortfarande finns kvar, Inger/Inez Sultan och Christina Björklund.

Utbildade mig så småningom till ringsekreterare. På en SKK-utställning i Boden, där jag skrev åt Iwan Swedrup, Svenska Kenneklubbens dåvarande generalsekreterare, blev jag "head-huntad" till SKK:s informationsavdelning i Stockholm. De sökte en person till Info. Gissa om jag blev glad!

Flyttade till Stockholm tillsammans med min hund Nordstjernans Ducat.
Honom hade jag arbetat ihop till genom att en hel sommar jobba som kennelflicka på en stockholmskennel, plus betala 600 kronor. Jag och kennelns alla hundar, irländsk setter, bodde i familjens sommarställe utanför Flen (?). 
Jag tog ensam emot en valpkull där och blev förälskad i en av hanvalparna, Ducat, som blev min ständige följeslagare under mååånga år. Ducat var största och "pampigaste" valpen i kullen. som vuxen var han näst minst, inklusive tikarna. Första lärdomen om avel och uppfödning 

Resultatet av den passionen blev uppfödning av irländsk setter, kennel Aeris (=kopparfärgad). Därigenom träffade jag min mångårige sambo och fågelhundsjägare Stig. Vi jagade mycekt och ofta i fjällen, något som jag fortfarande saknar.

Alla tre setterraserna har jag haft, mest av allmänt intresse, men också för att uppleva skillnaden mellan dem som "personer" och jaktligt. Kvar blev irländarna.

SEDAN kom cavalieren in i mitt liv. såg bilder och var såld! Fanns inte så många i Sverige då, 
Jag köpte min första cavalier i England 1968, en liten ljuvlig blenheimtik, Mary Rose of Dendy "Poppo".

Sedan Stig och jag separerat träffade jag min "oljeshejk"  . Skämtade ofta om att jag sökte och skulle gifta mig med en oljeshejk. En dag stod han på gården – för att leverera olja till värmepannan! Med sig hade han en jättesöt caavalierik.

Den tiken, Gnistans Amber "Nettan", följde honom på resorna med tankbilen. Vi träffades, och fikade, på många utställningar i norra Skandinavien, de flesta i norra Finland.

När Nettan skulle paras använde Åke min hane, Roderos Swooney-Roony "Ronnie". Valparna föddes i april 1983, och på den vägen är det fortfarande.
Nu har Åke och jag barn och barnbarn 

Mitt engagemang för SKK och hund i allmänhet har bara fortsatt. Jag är ringsekreterare och kennelkonsulent f.n.

Pga mitt stora allmänna hundintresse har många raser delat liv med mig. Kan rekommenderas, man lär sig OERHÖRT mycket om deras olika raskaraktärer och temperament.
Jag har bott med cocker spaniel, springer spaniel, mellanpudel, stor pudel, golden retriever och bolognese också, utöver de ständiga cavaliererna. Ett rikt och underbart hundliv har jag haft, och har.
NU delar jag mitt liv med cavalier king charles spaniel, whippet och norrbottenspets.

Just nu läser jag en distanskurs hos SKK, "Hundavel och genetik", OTROLIGT givande kurs, trots väldigt många aktiva år. Det finns fortfarande saker att lära sig och diskutera och ha utbyte av.
Har även utbildat mig till, och arbetat några år som, djursjukvårdare.

Summarisk, men inte kort  ... LITE om mitt liv i hundarnas tjänst. 

 

Besökare idag: 0
Denna månad: 0
Totalt: 11013